I dag ska "alla" ha hund, allt från jägaren till den övertidsarbetande advokaten i Stockholms innerstad. Inget ska hindra någon från att ha hund, knappt ens allergier. Man kan lämna in en hund till någon som kammar den, badar den, dresserar den, tar ut den på promenad eller till och med ha dagis till sin hund. Förut kanske man efter att ha uteslutit alla andra alternativ lämnade sin hund på pensionat en vecka med ångest (för hundägaren) som följd - hunden hade det mest troligt ganska bra.

Men idag, när alla vill ha hund, och de vill att hunden ska ha det bra trots att de egentligen inte kanske har tid, ork eller kunskap, har möjligheten öppnats för oss som vill arbeta med hundar att faktiskt leva på det. Hundtrim poppar upp som små svampar ur marken, nya instruktörer kommer ut på marknaden och erbjuder en lång radda kurser i en stridande ström och hunddagis är snarare en självklarhet än en sista möjlighetslösning för matte och husses älskling.

So far so good, eller?

När man inser att helt galna saker lärs ut på diverse kurser, vissa bara galna andra helt enkelt farliga med tanke på vad det kan göra med hunden i förlängningen, när man stöter på hundar som i stället för att lära sig fungera med andra hundar efter en tid på dagis snarare är rädd för dem, när man läser om hundpensionat som använder elhalsband för att få det tyst i hundhagarna och de som tycker att vattensprutor är ett bra sätt att korrigera unga rädda hundar. När hundägare får betala dyra pengar för kurser där den så kallade instrutörens utbildning var kortare än den kurs som erbjuds. Då blir man mörkrädd!

Men tack o lov är det inte alltid så, många är jätteduktiga, jätteengagerade och sätter hundens bästa främst. Duktiga kunniga instruktörer, pensionat där hundarna mår som kungar - på hundars sätt och dagis där hundarna helt enkelt får vara hundar - det gäller bara att hitta dem.

Bilderna nedan är från Imas Hunddagis i Luleå och publiceras med tillstånd av Camilla Tiensuu

Hade en klickerkurs i helgen, den var jättekul, främst för att alla deltagarna var så engagerade och verkligen ville lära sig och göra rätt.

Vi gick igenom hur man lägger upp sin träning, hur man planerar, genomför och utvärderar. Deltagarna fick skriva kriterielistor så pennorna glödde. Mitt i allt detta säger en av deltagarna "det verkar ju ganska krångligt". Och det är det kanske, varenda hundägare sätter sig knappast ned vid köksbordet före promenaden och skriver:

1. Jag klär på mig - Karo sitter tyst

2. Jag tar på Karo kopplet - Karo sitter tyst

3. Jag öppnar dörren - Karon väntar på varsågod

4. Varsågod - Karo går ut genom dörren

5. Karo kissar på björken

osv

Precis som att inte varenda fritidsjoggare lägger upp tränings- och kostplaner som följs slaviskt.

Men vill man verkligen lyckas, att det ska bli helt perfekt då krävs det mer än bara lite godis i fickan och en klicker i handen. Tror ni Gunde Svan bara spände på sig skidorna och åkte lite på måfå? Eller Stefan Holm "äh farsan jag går ut och hoppar lite över staketet" Nej de har målmedvetet gått in för att lyckas, de har haft hårda träningsscheman, mental träning, rätt kost, rätt vila osv. Och ska du lyckas med din hund så att det blir perfekt då krävs det en hel del av dig.

Jag erkänner - jag lever inte alltid som jag lär, jag slarvar och rycker på axlarna och låter saker passera. Men jag vet varför jag inte lyckas fullt ut - det är mitt fel, INTE hundens, han gör bara precis så mycket som jag kräver av mig själv.

Så JA det är krångligt att lyckas - men det är väldigt kul när man gör det.

Det finns tre "måsten" när man skaffar lagotto, har jag fått lära mig.

1. Träna passivitet, Lagotton är en aktiv arbetande hund med stort krav på mental stimulans men måste också läras att slappna av. Lagotton går lätt upp i varv och lär man inte sin lilla söta krulliga valp att ta det lugnt och koppla av i alla möjliga miljöer så blir det bara värre och värre - för DIG!

2. Byta grejer, Lagotton vill tugga på och gärna svälja ALLT den hittar, här handlar det inte bara om kattskit och tappade glassar. Nä tennisbollar, stenar, plast, svamp, glas.... ja allt olämpligt ( i våra ögon) verkar vara den godaste gourmetmiddagen för det lilla lurvet. Ju mer du säger till och tar i från, desto snabbare blir hunden på att svälja. Så byt, byt, byt. Jubla och beröm hunden för att den la den döda råttan i din hand och ge hunden något bättre i utbyte. Bli överlycklig över den bättre begagnade papprsnäsduken lilla valpen precis plockat upp och byt den mot favoritleksaken osv. Äckligt ja visst - men du har en Lagotto!

3. Träna INKALLNING, inkallning och ÅTER inkallning. Lagotton gillar att studsa runt i skogen, nosa lite här och lite där och förstår inte alls att du är någon man ska hålla reda på, lagotton tycker att du är vuxen nog att göra det själv. Så inkallning och så ännu mer inkallning...och precis lite mer inkallning.

De här råden ger jag till DIG för jag kan lova dig att efter en tid med sin lagotto inser man att snygga positioner, ett snabbt läggande och 37 freestyletrix är inte så mycket att skryta med och så grämer man sig rent ut sagt fruktansvärt att man inte tränade mer..... inkallning   tro mig JAG VET!!!

Bagarns barn får inga bullar och instruktörens hund kan inte gå i koppel.... Ja nästan i alla fall. Jag har varit oförlåtligt slarvig med Peppes koppelgående, mer än en gång har låtit honom dra sig fram till den där lockande fläcken eller trädet alldeles för långt från gångvägen. Självklart är det varken bra för min arm/axel eller Peppes hals. Särskilt trevligt är det inte heller.

En helt ohållbar situation då jag insåg att efter promenaden till jobbet på morgonen var mitt humör helt åt fanders och axlar värkte (då ska tilläggas att jag inte rycker i kopplet utan det är bara Peppes ryck som orsakar det) och Peppes kontakt med mig lika med noll.

Skärpning Lena!!!

Nu har jag en tid utrustad mig med godis, extra tid och tålamod. Stannat vid minsta lilla dragande i kopplet, inte låtit honom få chansen att nå träd/fläckar/stolpar och dylikt som inte går att nå med slakt koppel och belönat, uppmuntrat, kontakttränat HELA långa vägen till jobbet.

I går tog promenaden 35 minuter - tidsrekord och jag behövde inte stanna EN ENDA GÅNG pga att Peppe drog i kopplet. Inte ett enda tvärryck eller fint bakom min rygg. Bara en lång härlig promenad med min lilla duktiga prins.

Men då var det också en nöjd liten hund som efter promenad och sen bus med Fia myste i hop sig i korgen med allra bästa kompisen.

I kväll är jag och Peppe lediga och då ska det bli myspromenad.

En kanske inte så lång och fysiskt ansträngadne promenad men för den lille odågan mentalt stimulerande och för samarbete och kontakten mycket välgörande.

Vi börjar med att Peppe rastar av sig ordentligt, får lukta och markera av hjärtats lust. Just nu verkar någon vacker dam i grannskapet löpa så det lär nog ta sin lilla tid.

Sen tränar vi kanske lite fotgående, lägger in lite sättanden, lägganden och ställanden. Varför inte en och annan inkallning? Leker en massa mellan momenten för det är ju så roligt. Hela tiden förflyttar vi oss framåt.

Kanske vi hittar ett gammalt träd där det är lämpligt att gömma godis, både högt, lågt och i noshöjd - där har Peppe en rejäl utmaning.

Stenar, bänkar och andra lämpliga saker ska det hoppas upp på och balanseras på.

Vid vattnet kanske det är så vackert så vi stannar och vilar en stund, finns det en bänk slår vi oss kanske ner och slappnar av ordentligt -- en lugn avslappnad hund belönas med godis och en mysstund.

Innan vi går hem så ska det så klart markeras en sista gång så ingen behöver undra, jo för visst har Peppe varit här.

Bilder på Peppe då han precis kommit till oss 4 månader gammal.

Första dagen, en liten trött kille.

Som snabbt kände sig hemma och visade prov på spring i benen.

Nyfikenhet

Bus

och en hel del glädjeskutt.  

Sitter på jobbet och väntar på sök-gänget. Vi är lite dåliga på att få till träningar så nu ska det här minsann planeras och bestämmas. Lydnadsträningar ska också schemaläggas. Spännande att se om vi får i hop det, vi alla har ju liksom lite annat att pyssla med än att träna hund.

Peppe själv är hemma och har det URTRÅKIGT, jag är inte riktigt på topp efter en feberdag i går, vi fick till lite träning idag i alla fall, lite fotgående och lägganden.

Och en bild frå lite "knasträning"

"platsliggning i kors"