Då har vi gjort det jag och Peppe - deltagit på vår första officiella tävling. Minneskortet i telefonen var tyvärr för litet men bilder kommer sen, på de snygga avsnitten - för sen tyckte Peppe att fotografen skulle ha en puss ;-)

När vi träningstävlade för några månader sedan fick jag tipset att vandra långa sträckor före tävlingen, fram och tillbaka, utan kommando. Jag gjorde det nu och sen när jag kände att vi var i vår egen lilla bubbla satte jag mig i min ensamhet med Peppe och var totalt osocial - bra plan, inte ett enda skall på tävlingsplanen SEGER 1.

Platsliggningen avstod vi, hade varit både dumt och orättvist att delta när första gången Peppe låg två minuter var i går hemma i hallen.

Tandvisning - Han reser sig när domaren kommer och jag får en chans att sätta honom igen. Undra om domaren trodde att han reste sig av rädsla? För han sätter sig på huk och får en överlycklig lagotto i ansiktet. 8,5 p

Linförighet - tyckte själv att han gick långt fram, han nosade och jag harklade till mig ordentligt men antingen var domaren döv eller så var han totalcharmad av Peppe så vi fick helt otroliga 9 p (väldigt snälla poäng)

Läggande under gång - läggandet var smack i backen, ingen tvekan om det men när jag satte honom fick han för sig att han skulle sitta framför mig - snacka om bakdelskontroll, han flög runt. 9,5 p

Inkallande - full fart framåt och svårt att stanna så han hamnade en rejäl bit bakom mig innan han fick runt rumpan. 9p

Ställande under gång - gick ngt steg och när jag kom fram flyttade han ut och tänkte till lite innan han satte sig. 6 p

Apport - tog den, ställde sig, gick i väg 0p

och där var buset i gång, han hoppade på domare och TL, sprang iväg till Annette som försökte fota oss och hoppade på eget bevåg över hindret två! gånger. Avslutade det hela med att stoppa ner nosen i lådan med apportbockarna. Då var det bara att nolla helheten och hämta hunden helt enkelt. Slut på det roliga och han avslutade det hela med ett jättefint:

Hopp över hinder 8,5 p där han återigen hade lite hög fart och tyckte matte var en helt perfekt stoppkloss.

Underbara underbara hund. Jag har nog aldrig haft så kul på en tävlingsplan, man kan inte göra annat än le med en hund som bara strålar lycka och har en svans som snurrar som en liten propeller där bak. Få till platsliggningen och apporteringen och överträning med störning så har vi allt på plats. För snart ska vi ut igen - jag och min lille glade Plutt!

Planer att träna på: Less att träna inne och ute har jag två alternativ, blankis eller slask. Peppe gillar inget av dem och jag är väl knappast jättehågad jag heller så oftast blir det hallen hemma medan potatisen kokar. Inte särskilt kvalitativa träningar med andra ord.

Träningsplaner: Har jag många men är just nu (eller alltid) urdålig på att genomföra dem. Vi har ju ett mål och problemet är att vi nästan är i hamn, måste bara ha sista putten och där faller jag ofta. Jag är så bra på att börja, får en jättebra grund men sen det där sista lilla då försvann utmaningen. Men debutdatumet är bestämt, klubb att tävla för är också bestämd så nu är det ju bara att träna och träna.

Jobbplaner: Har snart haft företaget i två år, och jag sa från början att efter tre år ska jag ha en dräglig inkomst och "normal" arbetsbörda annars lägger jag ner - men nu utvecklar vi, gör om och lägger till, ska man börja räkna från början då eller? Allt jobb gör ju också att den egna hundträningen kommer i andra hand.

Men vi har nått vssa mål, utställningsträningen går som en dans så i Maj då ska vi dansa in i ringen med självsäkra sjvungande steg (ja jag ska tänka på steglängden, som en kär vän brukar säga), hur det går bestämmer domaren men vi ska känna oss snygga och som segrare i alla fall.

Och så var det viltspårsplanerna, goda vännen och träningskompisen Anna-Karin har övertygat mig att jag ska testa viltspår så det blir kurs och förhoppningsvis anlagsprov i sommar. Kul att få lära sig nya hundiga saker.

Men närmaste planen är att få lille Plutt i badet, men han ska få sova klart, han är helt färdig efter först långpromenad och sen ett antal timmar på trimbordet för att reda ut en hel del smutsiga tovor.

Grönisen Debbie blev nästan 15 år och hennes sökegenskaper var väl inte direkt av SM-kvalitet (knappast appell heller om jag ska vara ärlig) men hon visste vad som skulle göras. Det efter ett antal kurser och MASSA träning. Tyra hade grunderna när hon kom och en otrolig medfödd känsla för nosarbete och apportering så allt har gått som en dans med henne.

Inte så konstigt att jag gick ut stenhårt med Peppe i höstas - det är väl bara att gömma någon i skogen så hittar han hen... eller kanske inte.

Först var min tanke att jag lägger ner det, han är ju så duktig på lydnad och tycker det är så kul att rusa runt i skogen och busa med Tyra så det räcker väl. Men sen började jag ju inse att JAG vill ju träna sök även om det aldrig blir någon tävling för oss så är det en rolig och nyttig sysselsättning för hunden och jag tycker det är den i särklass roligaste hundsporten. Hur göra?

Sist jag hade flunsa höll den lille krulltotten på att göra mig galen så jag skickade barnet att gömma sig inne i lägenheten och när Peppe hittade henne fick han godis. Han sökte med ögon och öron men vad gjorde det, jag var sjuk och hunden behövde sysselsättas. Här började det gå upp ett ljus för mig, han behöver lära sig att det är kul att hitta någon/något, strunt samma hur det går till. Så helt kravlöst har jag gömt barn och låtit honom leta. Inne i den lilla 4:an, absolut inget svårt utan bara med fokus på att det är roligt att hitta. Sen har jag skickat honom att hämta sina leksaker som alltid ligger utspridda. Det har också blivit kravlöst och kul.

Idag testade vi igen, på med tjänste tecknet (= hitta något) och barnet fick gömma sig, och tro det eller ej men idag använde han till och med näsan.

Skam den som ger sig!

En lagotto kan visst göra allt som en schäfer kan, bara lite eljest   

Läser just nu Anders Hallgrens "Drivkraft och motivation" en mycket intressant bok och heder till Hallgren, han har arbetat med hundar och skrivit böcker om dem i så många år men till skillnad från många andra så fastnar han inte i gamla hjulspår, han tar till sig ny forskning och är stor nog att ändra sin egen uppfattning efter vägen. Tänk om fler kunde göra så. Jag har en mycket gammal bok av honom där han förordar kastkedja för inkallningsträning, idag skulle Hallgren aldrig göra en sådan sak medan andra av hans kollegor fortfarande rycker i koppel, kastar burkar och korrigerar hur mycket som helst. Tänk det var inte längesen vi trodde atomen var den minsta bsetåndsdelen...

Åter till rubriken. På modet just nu är "passivitetsträning", alla hundar ska "vilas" till lydnad. Först när de är passiva ska man arbeta med dem. Men hur ska man kunna vila om det kryper i kroppen? Din hund kanske har varit hemma hela dagen, bara en snabb rastning på lunchen, efter en snabb middag åker du till kursen/träningen med hunden och så ska din hund som skapat förväntningar, har massa överskottsenergi och är överlycklig över att det äntligen ska hända något ligga stilla. Väl framme har du en tanke om att din hund ska vara lugn innan du börjar jobba med den. Till slut blir den lugn i dina ögon men varför? Vilar den och är avslappnad eller har den "gett upp" - ja här hände ändå inget, hunden ger upp och DÅ börjar du helt plötsligt kräva att hunden ska prestera på träningen. Du har plockat bort all motivation hos hunden. Hunden ville jobba och var glad, den fick inte det och tvingades att vara stilla....

Varför inte istället nyttja arbetsglädjen hos din hund, den kanske inte lyckas prestera perfekt när den är uppe i varv men ge den enkla uppgifter att lösa och belöna mycket så tror jag att du får en betydligt mer fokuserad hund än om du tvingar den till att ligga still. Efter en stund är den fokuserad och balanserad och ni kan göra stordåd tillsammans.

Men en stressad hund då? Ska inte de lära sig att slappna av - självklart men slappna av hur? Vi slappnar av i soffan på lördagkväll men hur avslappnad är du om tvätten ligger i högar, middagen står kvar på köksbordet, du vet att du måste ringa det där samtalet.... Slappnar av det gör man bäst efter att alla behov är tillfredsställda, att hunden är lagom mätt, lagom trött, har fått sin träning, har fått sin motion osv.

Självklart vill man ha en fokuserad hund på träningen, och en hund med en massa överskottsenergi har lätt att fokusera på i dina ögon "fel" saker, tex andra hundar, andras leksaker och kissfläckar. Här är det faktiskt DU som får ta smällen  och ARBETA. Gör det lätt för hunden att fokusera på dig, lek, var rolig, minska störningar och öka belöningarna till du har förflyttat hundens fokus från "fel" till "rätt". "Det går inte", "vi sätter oss", "vi måste nog träna passivitet"  är bara en massa ursäkter rent ut sagt. Om du vill att din hund ska jobba med dig är det dags att DU jobbar med den. Det kommer inte gratis.

Nästa gång du åker och ska träna hund, tänk efter, hur har din hunds dag sett ut? Anpassa träningen efter den och efter träningen, när hunden är nöjd DÅ är det ett utmärkt läge att träna passivitet och då uppskattar hunden att få vila och kommer slappna av ännu fortare nästa gång.

Snart träningsdags, en kort träning med mest troligt bara en annan hund på plats.

Komma i håg - ingen slentrianbelöning och ingen stress (hos såväl hund som matte)

I kväll lägger jag fokus på linförigheten och lugn & balans. Inte mer än så, nu ska vi skynda långsamt.

Sen har jag en annan plan, men den är lite hemlig för jag lär ju bli idiotförklarad och totalt utskrattad, finns en som vet men jag tror hon håller med   .

Ska testa någon vecka så får vi se hur det går.

Trevlig Fredag!

/Lena

Peppe 4 månader

Hittade ett jättebra tips om inlärningen av "rutan" igår. Själv har jag rent teoretiskt massa metoder men ingen har kännts som "jag och Peppe". Men här var DET och i en blogg med massa härlig träningsinspiration. Kennel Blåguls blogg: http://kennelblagul.blogspot.se/ 

Så nu har jag stulit en kanonidé, varje vecka ska jag sätta upp

1. Veckans resultatmål

2. Veckans uppgiftsmål

Nu är det fredag så veckan är kort så det blir inte så jättestora mål men:

Resultatmål v 9:

30 sek fotgående utan belöning

30 sek platsliggning utan störning

Bära apporten över golvet på jobbet i linförighet.

Uppgiftsmål v 9:

Minska slentrianbelöningarna, belöna mer sällan men mer tydligt.

Vara benhård med skällandet och ge tydligare ramar.

Hitta lusten till hundträning igen.

5 nätter utan bra sömn, några migrändagar och löpande schäferdam och trånande lagottokille gör inte humöret till det bästa. De senaste två dagarna har jag velat dra täcket över huvudet och helt enkelt skita i allt. Helst hade jag velat få en ursäkt att skälla ut någon och tänker jag efter så är risken stor att jag redan gjort det men varit för trött att ens reflektera över det - om jag skällt på Dig så ber jag om ursäkt.

Mitt absolut största intresse, hundar och hundträning har vilat som det tyngsta ok man kan tänka sig på mina redan trötta axlar och kassan på ICA har funits i tankarna som drömjobbet över alla andra.

Så kan man ju bara inte ha det, jag måste hitta inspiration, hitta nya vägar, ideér att förverkliga och framför allt hitta tillbaka till känslan av att ha världens bästa jobb och intresse i ett. Jag var det på spåret i julas, tack vare vännen och kloka kollegan C, men tappade riktningen någonstans på vägen... jag tappade egoismen. Att göra saker för MIN egen skull, för att JAG tycker att det är kul och ingen annan anledning. Men nu attans. Nu ska jag träna hund minst tre gånger i veckan, ensam eller med andra men jag ska TRÄNA MIN HUND, inte ha ett och ett halvt öra och öga på övriga ekipage ifall någon vill ha hjälp, inte laga middag eller hjälpa med läxor samtidigt som jag halvt irriterad försöker få en frustrerad hund att ligga still - jag ska träna hund!

Kanske inte långa pass men MINA pass. Och jag ska ha roligt när jag gör det. Och sen så fort jag hittar kursen JAG vill gå då hoppar jag på den. För MIN skull - gagnar den jobbet också så är det ju bara ett plus.

Nu attans... NU!

Långt tillbaka, 70-80 tal var det brukshundklubbarna och en och annan kennelklubb som utbildade hundägare. Det var stryphalsband på, rätta rycket, dask i rumpan om hunden inte lyssnade och kursdeltagarna på raka led eller marscherandes i en ring runt den mycket militäriske (eller så önskade vederbörande det i alla fall) instruktören.

Instruktören hade en gedigen utbildning inom hund, inget snack om den saken men utifrån DEN tidens kunskaper och forskning. Sen när hundarna har ryckts i fotposition (fast jag tvivlar att just det ordet användes) och tryckts ner i sittande ställning och frambenen slagits undan för ett snabbt läggande DÅ var det dags för belöningen (ja just det, köttbullar var inte uppfunna på den här tiden, ochtennisbollar var något Björn Borg lekte med).

DÅ släppte man alla valpar (för det var valpar man gick på kurs med, en kurs och sen var hunden fullärd) så de fick leka och "lära sig hundspråk".

Sen kom 90-talet med ny forskning och nya rön, nu handlade hundträning om bollar och frolic (köttbullarna var fortfarande människoföda) detta kombinerades med koppelryck och diverse korrigeringar. Nu pratade man om "positiva metoder" dvs vi belönar hunden när den gör rätt men korrigeringar och stryphalsbandet levde kvar. Nu börjar andra än brukshundklubben slå sig in på marknaden men de var fortfarande ett fåtal. Men en stor förändring var att nu skulle hundarna INTE umgås med varandra. Det var hund och ägare som var ett team och hunden skulle bara ha ögon för sin ägare. Hundar behövde inte kompisar sa man och det var i denna veva jag började och jag kan lugnt säga att det var inga slagsmål på de kurser jag var på, vare sig som deltagare eller instruktör. Ingen hund tittade ens åt någon annan. Sen var det de hundar som höll sig till sin ägare pga rädsla för en korrigering och en del var hos sin ägare för att ägaren var så kul. 

Men nu ska det vara VÄLDIGT positivt, alla ska leka och vara vänner, nu ska helt plötsligt hundarna umgås igen, det är träffar hit och träffar dit. Och det är inte heller längre valpar som ska lära sig hundspråk det är vuxna hanar och och vuxna tikar om vart annat. Pga lagar och hänsyn till andra så är hundarna många gånger kopplade eller kanske den ena kopplad och den andra lös. Ständigt får vi höra och läsa om hundar som blivit bitna eller attackerade. Allt detta pga vi människor är så extremt egoistiska, VI gillar att se våra hundar "leka" men vi glömde fråga vad hundarna vill. Hundar vill mycket sällan ha tillfälliga möten, en hund tar låååång tid på sig att bli "kompis" med en annan hund och vissa hundar blir aldrig kompisar. Vad det beror på skriver Memea Mohlin väldigt bra så läs gärna hennes blogg. Men skona din hund från alla tillfälliga möten, ska din hund ha en kompis, välj den med omsorg och se till att de får lära känna varandra på ett bra sätt och var beredd på att det inte funkar.

Tänk utifrån hundens perspektiv och inte utifrån ditt eget höga nöje. Då besparar du dig veterinärräkningar, sjukhusräkningar, sorg och elände och får en glad och trygg hund som älskar DIG!