5 nätter utan bra sömn, några migrändagar och löpande schäferdam och trånande lagottokille gör inte humöret till det bästa. De senaste två dagarna har jag velat dra täcket över huvudet och helt enkelt skita i allt. Helst hade jag velat få en ursäkt att skälla ut någon och tänker jag efter så är risken stor att jag redan gjort det men varit för trött att ens reflektera över det - om jag skällt på Dig så ber jag om ursäkt.

Mitt absolut största intresse, hundar och hundträning har vilat som det tyngsta ok man kan tänka sig på mina redan trötta axlar och kassan på ICA har funits i tankarna som drömjobbet över alla andra.

Så kan man ju bara inte ha det, jag måste hitta inspiration, hitta nya vägar, ideér att förverkliga och framför allt hitta tillbaka till känslan av att ha världens bästa jobb och intresse i ett. Jag var det på spåret i julas, tack vare vännen och kloka kollegan C, men tappade riktningen någonstans på vägen... jag tappade egoismen. Att göra saker för MIN egen skull, för att JAG tycker att det är kul och ingen annan anledning. Men nu attans. Nu ska jag träna hund minst tre gånger i veckan, ensam eller med andra men jag ska TRÄNA MIN HUND, inte ha ett och ett halvt öra och öga på övriga ekipage ifall någon vill ha hjälp, inte laga middag eller hjälpa med läxor samtidigt som jag halvt irriterad försöker få en frustrerad hund att ligga still - jag ska träna hund!

Kanske inte långa pass men MINA pass. Och jag ska ha roligt när jag gör det. Och sen så fort jag hittar kursen JAG vill gå då hoppar jag på den. För MIN skull - gagnar den jobbet också så är det ju bara ett plus.

Nu attans... NU!