Dags för en tillbakablick på Peppes 2013.

I början av året var väl då jag började inse att det här var en kille som skulle ta tid på sig och mogna sent. Helt rumsren vid 13! månaders ålder - säger en hel del bara det. Han älskade att arbeta men det rann av honom fortare än varm olja i en teflonpanna. Allt skulle undersökas, allt skulle tittas på och även skällas åt. Det fanns inte mer att göra än att dra rejält i handbromsen, sen backa och börja om. Det var väl ungefär vid den här tiden jag även började inse att han definitivt inte var en vallhund. Det var helt klart enligt honom vår uppgift att hålla reda på honom och inte tvärtom - dags för en massa inkallningsträning.

Men till Peppes försvar ska sägas att han har aldrig visat dåligt humör, han tar en tillsägelse med lite sänkt huvud och sen viftar svansen snabbt igen. Han visar inga rädslor förutom för säckar, plastsäckar går nu bra men papperssäckar är det läskigaste som finns. Allt annat i Peppes liv är bara skoj.

Sen skulle han ju röntgas och ögonlysas, höfterna kändes oroligt, man vill ju alltid att ens hund ska vara frisk och glädjen var stor från Uddevalla till Luleå och en bit in i Norge när resultatet kom - B

I maj var det dags för utställningsdebuten, tack o lov hade vi hoppat över vinterns inoffare och därmed också sluppit både kennelhosta och magsjukor. Nä här satsar vi ordentligt och på första utställningen SNKK nationella i Sjulnäs gick Peppe och fick excellent, reserv-cert och blev placerad andra bästa hane. Jippeyyyy!!!! Se så bra det kan gå, även om de rullar sig i det dammiga gruset precis innan de ska in i ringen.

I den här vevan ansågs han stor och det var dags för vuxenmat, vilket medförde kraftig viktnedgång och vår lille magre stackare fick endast very good på norska lagottospecialen, hem och byta mat helt enkelt. Den veckan då han var på husbilstur med Carina och Pelle var mitt livs näst värsta vecka (den värsta var när dottern var borta), trodde inte man kunde sakna en hund så mycket. Peppe själv trivdes som fisken i vattnet.

Peppe fick högenergifoder, vi jobbade på med vardagslydnad, mycket inkallning och mycket koppelträning och ännu mer utställningsträning. Sen kom två excellent på rad Piteå Int och Svenstavik där han stod mot sin kullbror, en kille som enligt Carinas utsago var precis lika social och trevlig som Peppe. Hade önskat att jag var där och fick träffa honom. Sen hände det, det vi väntat på hela sommaren, nu var hullet bra, pälsen fin och Peppe visade sig från sin bästa sida. Samtidigt som jag satt mitt ute i skogen i ösregn på sökkurs är Peppe i Överkalix och tar sitt första CERT och blir BIM. Vilket avslut på utställningssäsongen. Tack Carina för att du tar hand om Peppe så bra på era resor.

Nu var utställningarna slut för året och jag själv kände att det var dags att börja träna på allvar. Vilken utmaning, jag har fått omvärdera en hel del av mina tidigare metoder och ta till knep som jag tidigare aldrig skulle ha gjort. Med en lagotto får man helt enkelt tänka lite tvärtom. Tack vare underbara träningskompisar som plockat upp mig och skakat om mig så jag skärpt till mig när jag är på väg att ge upp så är vi nu på gång att fixa lydnadsettan och då känns det som rallylydnadens nybörjarklass borde sitta med - om jag bara lärde mig att hantera kopplet någon gång.

Så inför 2014 är tanken:

LP (i ettan eller tvåan...)

RLD N dvs tre godkända reslutat i rallylydnadens nybörjarklass - om det finns nog med tävlingar åt oss

SUCH - ja här är det lite mer med glimten i ögat, tyvärr hänger ju detta på domarna och konkurrensen och inte så mycket man kan träna sig till, men hoppas kan man ju alltid.

Vem vet, kanske han blir pappa också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då har vi gjort det jag och Peppe - deltagit på vår första officiella tävling. Minneskortet i telefonen var tyvärr för litet men bilder kommer sen, på de snygga avsnitten - för sen tyckte Peppe att fotografen skulle ha en puss ;-)   När vi tränin...

Planer att träna på: Less att träna inne och ute har jag två alternativ, blankis eller slask. Peppe gillar inget av dem och jag är väl knappast jättehågad jag heller så oftast blir det hallen hemma medan potatisen kokar. Inte särskilt kvalitativa trä...

Grönisen Debbie blev nästan 15 år och hennes sökegenskaper var väl inte direkt av SM-kvalitet (knappast appell heller om jag ska vara ärlig) men hon visste vad som skulle göras. Det efter ett antal kurser och MASSA träning. Tyra hade grunderna när ho...

Läser just nu Anders Hallgrens "Drivkraft och motivation" en mycket intressant bok och heder till Hallgren, han har arbetat med hundar och skrivit böcker om dem i så många år men till skillnad från många andra så fastnar han inte i gamla hjulspår, ha...

Snart träningsdags, en kort träning med mest troligt bara en annan hund på plats. Komma i håg - ingen slentrianbelöning och ingen stress (hos såväl hund som matte)   I kväll lägger jag fokus på linförigheten och lugn & balans. Inte mer än så, n...