I dag samlades vi elva hundägare och några extra hundar i Piteå där vi hyrt en alldeles förträfflig lokal med stötdämpande golv och utrustning för agility, lydnad och rallylydnad.

Planen för Peppe var först och främst fokus bland alla hundar och i en ny miljö, man blir ju ganska lat när man har bra träningsmöjligheter inomhus själv så av den anledningen hade jag inte gjort någon momentplanering.

Men Plutt var taggad till tusen, så taggad så det hördes vida omkring när vi stannade bilen och han såg de andra hundarna. Hundarna i sig är inte så viktiga, nä han skulle jobba. Det märktes även väl inne i lokalen, inte hade han tid att sitta still, han hade inte ens tid att tugga på sitt sår trots att tratten inte var på. Han skulle bara jobba.

Överfokuserad så det blev lite spretigt här och där men i det stora hela var jag nöjd även med träningsprestationen, det viktigaste och det absolut roligaste var att han enbart bara hade ögon för mig och bara ville mer och mer och mer. Där ser man vad kontaktskapande övningar och massa roliga belöningar ger. Ok ska erkännas att när vi gick förbi Camilla som satt på golvet och sorterade rally-skyltar då var han lite sugen på att gå dit - men det har jag förståelse för, det var ju Camilla. 

Lite svårt att vara tyst hade han men som sagt det gick över förväntan så jag åkte hem nöjd och glad med huvudet fullt av planer på nya platser och träningstillfällen.

En liten bild fastnade vi på, den har Jansons matte Kerstin tagit och jag lånade den   

Jag vet det här är ju Peppes blogg så då är det väl dags att ha med lite Peppe. I lördags kom vi äntligen i väg, efter tre inställda turer så lastade vi in oss i volvon och styrde färden mot Farmor - här är lite Peppe och lite annat:

Inte helt fel vinterväder

Gnistrande vackert

Busiga hundar

Underbart att få springa lös.

En massa spännande dofter i skogen.

Undra om Tomten bor här?

Julgranar var det gott om i alla fall.

"Tyra vänta på mig!"

Undra vad Mirja har hittat?

Lycka för en liten lagotto är att ha en egen Tyra som lektant, för hon leker...

och leker..

och leker...

och leker...

Sen är det skönt att koppla av med en bok i farmors trivsamma kök - vem vet det kanske vankas fika?!

I dag ska "alla" ha hund, allt från jägaren till den övertidsarbetande advokaten i Stockholms innerstad. Inget ska hindra någon från att ha hund, knappt ens allergier. Man kan lämna in en hund till någon som kammar den, badar den, dresserar den, tar ut den på promenad eller till och med ha dagis till sin hund. Förut kanske man efter att ha uteslutit alla andra alternativ lämnade sin hund på pensionat en vecka med ångest (för hundägaren) som följd - hunden hade det mest troligt ganska bra.

Men idag, när alla vill ha hund, och de vill att hunden ska ha det bra trots att de egentligen inte kanske har tid, ork eller kunskap, har möjligheten öppnats för oss som vill arbeta med hundar att faktiskt leva på det. Hundtrim poppar upp som små svampar ur marken, nya instruktörer kommer ut på marknaden och erbjuder en lång radda kurser i en stridande ström och hunddagis är snarare en självklarhet än en sista möjlighetslösning för matte och husses älskling.

So far so good, eller?

När man inser att helt galna saker lärs ut på diverse kurser, vissa bara galna andra helt enkelt farliga med tanke på vad det kan göra med hunden i förlängningen, när man stöter på hundar som i stället för att lära sig fungera med andra hundar efter en tid på dagis snarare är rädd för dem, när man läser om hundpensionat som använder elhalsband för att få det tyst i hundhagarna och de som tycker att vattensprutor är ett bra sätt att korrigera unga rädda hundar. När hundägare får betala dyra pengar för kurser där den så kallade instrutörens utbildning var kortare än den kurs som erbjuds. Då blir man mörkrädd!

Men tack o lov är det inte alltid så, många är jätteduktiga, jätteengagerade och sätter hundens bästa främst. Duktiga kunniga instruktörer, pensionat där hundarna mår som kungar - på hundars sätt och dagis där hundarna helt enkelt får vara hundar - det gäller bara att hitta dem.

Bilderna nedan är från Imas Hunddagis i Luleå och publiceras med tillstånd av Camilla Tiensuu

Hade en klickerkurs i helgen, den var jättekul, främst för att alla deltagarna var så engagerade och verkligen ville lära sig och göra rätt.

Vi gick igenom hur man lägger upp sin träning, hur man planerar, genomför och utvärderar. Deltagarna fick skriva kriterielistor så pennorna glödde. Mitt i allt detta säger en av deltagarna "det verkar ju ganska krångligt". Och det är det kanske, varenda hundägare sätter sig knappast ned vid köksbordet före promenaden och skriver:

1. Jag klär på mig - Karo sitter tyst

2. Jag tar på Karo kopplet - Karo sitter tyst

3. Jag öppnar dörren - Karon väntar på varsågod

4. Varsågod - Karo går ut genom dörren

5. Karo kissar på björken

osv

Precis som att inte varenda fritidsjoggare lägger upp tränings- och kostplaner som följs slaviskt.

Men vill man verkligen lyckas, att det ska bli helt perfekt då krävs det mer än bara lite godis i fickan och en klicker i handen. Tror ni Gunde Svan bara spände på sig skidorna och åkte lite på måfå? Eller Stefan Holm "äh farsan jag går ut och hoppar lite över staketet" Nej de har målmedvetet gått in för att lyckas, de har haft hårda träningsscheman, mental träning, rätt kost, rätt vila osv. Och ska du lyckas med din hund så att det blir perfekt då krävs det en hel del av dig.

Jag erkänner - jag lever inte alltid som jag lär, jag slarvar och rycker på axlarna och låter saker passera. Men jag vet varför jag inte lyckas fullt ut - det är mitt fel, INTE hundens, han gör bara precis så mycket som jag kräver av mig själv.

Så JA det är krångligt att lyckas - men det är väldigt kul när man gör det.

Det finns tre "måsten" när man skaffar lagotto, har jag fått lära mig.

1. Träna passivitet, Lagotton är en aktiv arbetande hund med stort krav på mental stimulans men måste också läras att slappna av. Lagotton går lätt upp i varv och lär man inte sin lilla söta krulliga valp att ta det lugnt och koppla av i alla möjliga miljöer så blir det bara värre och värre - för DIG!

2. Byta grejer, Lagotton vill tugga på och gärna svälja ALLT den hittar, här handlar det inte bara om kattskit och tappade glassar. Nä tennisbollar, stenar, plast, svamp, glas.... ja allt olämpligt ( i våra ögon) verkar vara den godaste gourmetmiddagen för det lilla lurvet. Ju mer du säger till och tar i från, desto snabbare blir hunden på att svälja. Så byt, byt, byt. Jubla och beröm hunden för att den la den döda råttan i din hand och ge hunden något bättre i utbyte. Bli överlycklig över den bättre begagnade papprsnäsduken lilla valpen precis plockat upp och byt den mot favoritleksaken osv. Äckligt ja visst - men du har en Lagotto!

3. Träna INKALLNING, inkallning och ÅTER inkallning. Lagotton gillar att studsa runt i skogen, nosa lite här och lite där och förstår inte alls att du är någon man ska hålla reda på, lagotton tycker att du är vuxen nog att göra det själv. Så inkallning och så ännu mer inkallning...och precis lite mer inkallning.

De här råden ger jag till DIG för jag kan lova dig att efter en tid med sin lagotto inser man att snygga positioner, ett snabbt läggande och 37 freestyletrix är inte så mycket att skryta med och så grämer man sig rent ut sagt fruktansvärt att man inte tränade mer..... inkallning   tro mig JAG VET!!!