Bagarns barn får inga bullar och instruktörens hund kan inte gå i koppel.... Ja nästan i alla fall. Jag har varit oförlåtligt slarvig med Peppes koppelgående, mer än en gång har låtit honom dra sig fram till den där lockande fläcken eller trädet alldeles för långt från gångvägen. Självklart är det varken bra för min arm/axel eller Peppes hals. Särskilt trevligt är det inte heller.

En helt ohållbar situation då jag insåg att efter promenaden till jobbet på morgonen var mitt humör helt åt fanders och axlar värkte (då ska tilläggas att jag inte rycker i kopplet utan det är bara Peppes ryck som orsakar det) och Peppes kontakt med mig lika med noll.

Skärpning Lena!!!

Nu har jag en tid utrustad mig med godis, extra tid och tålamod. Stannat vid minsta lilla dragande i kopplet, inte låtit honom få chansen att nå träd/fläckar/stolpar och dylikt som inte går att nå med slakt koppel och belönat, uppmuntrat, kontakttränat HELA långa vägen till jobbet.

I går tog promenaden 35 minuter - tidsrekord och jag behövde inte stanna EN ENDA GÅNG pga att Peppe drog i kopplet. Inte ett enda tvärryck eller fint bakom min rygg. Bara en lång härlig promenad med min lilla duktiga prins.

Men då var det också en nöjd liten hund som efter promenad och sen bus med Fia myste i hop sig i korgen med allra bästa kompisen.

I kväll är jag och Peppe lediga och då ska det bli myspromenad.

En kanske inte så lång och fysiskt ansträngadne promenad men för den lille odågan mentalt stimulerande och för samarbete och kontakten mycket välgörande.

Vi börjar med att Peppe rastar av sig ordentligt, får lukta och markera av hjärtats lust. Just nu verkar någon vacker dam i grannskapet löpa så det lär nog ta sin lilla tid.

Sen tränar vi kanske lite fotgående, lägger in lite sättanden, lägganden och ställanden. Varför inte en och annan inkallning? Leker en massa mellan momenten för det är ju så roligt. Hela tiden förflyttar vi oss framåt.

Kanske vi hittar ett gammalt träd där det är lämpligt att gömma godis, både högt, lågt och i noshöjd - där har Peppe en rejäl utmaning.

Stenar, bänkar och andra lämpliga saker ska det hoppas upp på och balanseras på.

Vid vattnet kanske det är så vackert så vi stannar och vilar en stund, finns det en bänk slår vi oss kanske ner och slappnar av ordentligt -- en lugn avslappnad hund belönas med godis och en mysstund.

Innan vi går hem så ska det så klart markeras en sista gång så ingen behöver undra, jo för visst har Peppe varit här.

Bilder på Peppe då han precis kommit till oss 4 månader gammal.

Första dagen, en liten trött kille.

Som snabbt kände sig hemma och visade prov på spring i benen.

Nyfikenhet

Bus

och en hel del glädjeskutt.  

Sitter på jobbet och väntar på sök-gänget. Vi är lite dåliga på att få till träningar så nu ska det här minsann planeras och bestämmas. Lydnadsträningar ska också schemaläggas. Spännande att se om vi får i hop det, vi alla har ju liksom lite annat att pyssla med än att träna hund.

Peppe själv är hemma och har det URTRÅKIGT, jag är inte riktigt på topp efter en feberdag i går, vi fick till lite träning idag i alla fall, lite fotgående och lägganden.

Och en bild frå lite "knasträning"

"platsliggning i kors"